Cryin' out loud
And I love you so
the people ask me how
how i've lived 'til now
I tell them - I don't know
But I still don't know. Mitt huvud sprängs i bitar. Jag känner mig som en spindel vars nät trasats sönder av en förbipasserande. Man skulle kunna se tillståndet i min lägenhet som misär utan att vara alltför känslig eller fördömande. Jag hatar och beundrar alla människor som hinner så mycket. Som är effektiva, som har barn, hus sommarstuga, studier, bil, strävar framåt, längtar, hälsar på släkten och reparerar skorstenen.
Jag vill bara leva ett enkelt och simpelt liv. Jag tycker inte det är för mycket begärt att arbeta heltid, umgås med vänner och åtminstone föräldrar, träffa en underbar människa av det motsatta könet och kunna hålla ordning och reda runt sig. Det är väl vad de flesta i västvärlden sysslar med, förväntas syssla med eller vill syssla med. Ha en god inkomst och ett bra liv. Dagligen ser jag människor som har det så eller är nöjda med sin tillvaro, om den nu ser annorlunda ut för att de valt att leva själva, har ett halvtidsjobb, har en sexualpartner av samma kön eller whatever.
Jag orkar inte. Mitt huvud sprängs, hjärnan får inte rum. Jag läser inte tidningar, jag ser inte på TV. Jag läser knappt böcker. Räkningarna som förföll till betalning vid månadsskiftet är ännu obetalda - pengar finns, men jag orkar inte betala dem. Jag vill hälsa på mina föräldrar, jag vill hälsa på mina vänner. Jag vill ha tid att vara för mig själv, att iaktta omvärlden och hålla mig uppdaterad om världen. Jag vill bilda mig och läsa om intressanta saker. Jag vill.
Men jag orkar inte.
Hur blev det såhär?
the people ask me how
how i've lived 'til now
I tell them - I don't know
But I still don't know. Mitt huvud sprängs i bitar. Jag känner mig som en spindel vars nät trasats sönder av en förbipasserande. Man skulle kunna se tillståndet i min lägenhet som misär utan att vara alltför känslig eller fördömande. Jag hatar och beundrar alla människor som hinner så mycket. Som är effektiva, som har barn, hus sommarstuga, studier, bil, strävar framåt, längtar, hälsar på släkten och reparerar skorstenen.
Jag vill bara leva ett enkelt och simpelt liv. Jag tycker inte det är för mycket begärt att arbeta heltid, umgås med vänner och åtminstone föräldrar, träffa en underbar människa av det motsatta könet och kunna hålla ordning och reda runt sig. Det är väl vad de flesta i västvärlden sysslar med, förväntas syssla med eller vill syssla med. Ha en god inkomst och ett bra liv. Dagligen ser jag människor som har det så eller är nöjda med sin tillvaro, om den nu ser annorlunda ut för att de valt att leva själva, har ett halvtidsjobb, har en sexualpartner av samma kön eller whatever.
Jag orkar inte. Mitt huvud sprängs, hjärnan får inte rum. Jag läser inte tidningar, jag ser inte på TV. Jag läser knappt böcker. Räkningarna som förföll till betalning vid månadsskiftet är ännu obetalda - pengar finns, men jag orkar inte betala dem. Jag vill hälsa på mina föräldrar, jag vill hälsa på mina vänner. Jag vill ha tid att vara för mig själv, att iaktta omvärlden och hålla mig uppdaterad om världen. Jag vill bilda mig och läsa om intressanta saker. Jag vill.
Men jag orkar inte.
Hur blev det såhär?