wicke

Det här med att hålla snyggt omkring sig är ett dilemma för många människor. Antingen har man stora problem med att hålla ordning själv, eller så retar man sig på andras oförmåga. Vissa människor har den lyckliga egenskapen att inte bry sig alls, men det retar å andra sidan gallfeber på en del andra. Kort sagt - städning är ett känsligt ämne som borde behandlas därefter. Eller?

Jag upphör sällan att förvånas över vissa av mina arbetskamrater, som verkar tro att man kan bete sig hur som helst var som helst. På min arbetsplats finns några långpendlare som jobbar sju dagar och är lediga lika många. Under sin jobbvecka utnyttjar några av dem övernattningsrum på arbetsplatsen, i anslutning till resten av kontorslokalerna. De bor s.a.s. på jobbet. Jag kan förstå om man då vill anpassa omgivningen efter sina vanor och kanske strör tidningar och urätna förpackningar omkring sig, men om jag får reda på vem av mina arbetskamrater som ofta och tydligen gärna stoppar toalettstolen full med papper så att det blir stopp i den, ska jag doppa vederbörande i WC-skålen sedan jag gjort mina behov däri. Dessutom tänker jag framställa en ärlig och innerlig fråga till personen i fråga; "Gör du verkligen såhär hemma?". Risken är väl att jag får ett jakande svar... Jag är inte den enda virrpannan på jobbet.

I mitt arbete får jag också dagligen tillfälle att betrakta hur folk beter sig då de är ute och reser. Några riktigt remarkabla nedskräpningar har jag ännu inte lagt märke till men jag tror nog att det inte ska låta vänta på sig alltför länge. Har någon av er som eventuellt läser varit med om något exceptionellt får ni gärna höra av er. Nåväl, några tendenser kan märkas.

De tidiga morgontågen brukar se ganska städade ut efter en resa. Folk är för trötta för att orka bre ut sig och skräpa ner för mycket. Nån förpackning som inrymt en trekantmacka eller en yoghurtdrickflaska brukar kunna ligga och skräpa, men det är också allt.

Mitt på dagen är det också ganska lugnt men då är i allmänhet resandefrekvensen något lägre också. Det är på eftermiddagen och kvällen som folk förvandlas till sluskar. Då det ska åkas hem från arbetet eller skolan, då är det plötsligt helt okej för förbluffande många att sätta upp leriga skor på sätet mittemot, att sitta och massakrera soppåsarna så att de bildar ett snöliknande täcke på golvet, att mosa i sig hamburgare och flotta ner bord, armstöd, fönster och säte med dressing och sen stoppa ner hela rasket i papperskorgen - i allra bästa fall. Oftast makar folk skräpet under stolen de sitter i. Det är en bra metod. Den som ska städa får då största möjliga besvär med att ta reda på skräpet. Man kan också roa sig med att kleta fast tuggummin på framförvarande säte, rista med vassa föremål i fönstren eller varför inte kasta ut inredningsdetaljer genom fönstren. Allt mycket älskvärt.

Tågtoaletter är sällan någon höjdare. Pappersservetter på golvet, sluskigt handfat, urin överallt utom i själva toalettstolen som istället någon vänlig själ glömt att spola. Och till detta en odeur de exkrement som kan få den rakaste näsa att krokna till en papegojnäbb. Ingen tror väl att tåget lämnar utgångsstationen på morgonen i det skicket? Nåja, jag har faktiskt varit med om att ha gått igenom tåget innan jag släppte på några resenärer och tyckt att det luktat  en smula välbekant från klosetten, fylld av onda aningar öppnat dörren och konstaterat att toaletten också var fylld - av onda gärningar. Ty någon, troligen städpersonalen, hade glömt att spola föregående kväll.

Någon sa lätt uppgivet "folk slutar nog fan tänka, när de ger sig ut och åker". Det gällde inte städningen kanske, men kan nog alldeles särskilt tillämpas i det sammanhanget. I en god service mot resenärerna ingår det att hålla tåget snyggt och städat, men det underlättar då sannerligen inte om folk beter sig som grisar och tåget ska vända på tio minuter då det nått sin slutstation. På de tio minutrarna ska personalen hinna annat än ta hand om folks griserier. Det är lite frustrerande, för när folk med all rätt klagar på att det ser ut som f-n, biter inte svaret "jag har faktiskt annat att göra" särskilt djupt. Nä, tänk om folk kunde tänka... och inse att de kanske inte skulle vilja bli bemötta av en tågtoalett som ser ut som en bajamaja på hultsfredsfestivalen, och stärkta av denna insikt ge fan i att pinka i handfatet?

Detta var skön terapi för själen, att få skriva av sig lite irritation. Om jag kunde hålla det lika snyggt hemma som jag ville att det skulle vara också, skulle åtminstone skaderisken minska dramatiskt. Det är lätt att snubbla på allt skräp. Jag städar imorgon, säger vi...