wicke

En stunds nattligt resonemang - eller försök till dylikt (trötthet, ni vet) - gav kanske inget, eller kanske mycket. Egentligen tror jag på det senare. Ty något jag funderat på en tid flöt upp som en kork och guppade förbi i konversationen som en idé eller lösning eller försök till sådan.

Hjälp till självhjälp?

Det är en idé om än rätt omfattande och den kräver ingående funderingar och efterforskningar för att bli nåt av värde. Om det nu räcker. Man vet ju vad man har, va. Men inte vad man får, va. Förrän man är där. Och det kan bli lite krokigt och knasigt, va. Kosta pengar.

Längtan tillbaks?

Klart. Har man det bra finns ju risken. Frågan är - är risken värd att ta, och kommer risktagandet att uppskattas? Det är nog mycket möjligt att så är fallet. Man vet ju vad man har, va. Men också vad man saknar, va. När man är här. Och det är klart, att man vet ju inte om man fortsätter att sakna sen.

Ångest?