En dröm
Jag smög tyst men snabbt och andfått runt ett envåningshus i mexitegel med bruna träpartier. En uteplats. Det stod en man innanför balkongdörrens fönster och såg skräckslaget ut och rakt i mitt ansikte. Jag höjde min molotovcocktail, vrålade och kastade den genom fönstret. Mannens kläder tog eld och jag förbannar ännu det faktum att jag glömt vem han var. Men hans förtvivlade, döende ansikte glömmer jag inte. Jag sprang vidare tillsammans med mina kamrater och vi brände hus, träd, buskar och reklampelare. Vi kastade oss på en lastbil och åkte genom stadens gator där en märklig stämning rådde. Det hände i Eskilstuna, och jag drömde om det idag.
Det kanske är tur att jag nästan aldrig minns vad jag drömmer. Den här drömmen förvånade mig så, att jag minns den fortfarande. Jag kan absolut inte tyda den, men det kanske är säkrast så. Jag skriver det här nu och hoppas att hjärnan raderar bort fragmenten av filmen i mitt huvud så att jag slipper se den i repris. Eller kanske ändå, jag tror slutet skulle kunnat bli spännande. Första stycket räcker till en halvtaskig roman om man är lagd åt det hållet.
Sen kom jag av mig. Jag fortsätter någon annan gång. [Skrivet för längesen, sparat som utkast och publicerat nu]