wicke

Sitter i en alldeles för trång väntsal ihop med alldeles för många andra och väntar på mitt tåg. Femtio minuter kvar, och jag är på ett humör som möjligen skulle kunna betraktas som cyniskt. Insjunken i min egen värld, lugn och trygg med en serietidning känner jag sakta hur arslet domnar bort, för den enda lediga sittplatsen var en skitig fönsterbräda i ett dragigt fönster. Framför fötterna en aldrig sinande toalettkö - fina herrar, mammor med barnvagn och småbarn med benen i kors.

Tittar upp ur tidningen och ser mig om. Granskar kritiskt omgivningen. Någon luktar sura kläder. Någon excentrisk person i oklanderlig kostym har ett par skor så färgglada att en cirkusclown bivit förskräckt. Barnet längst fram i toalettkön bankar frenetiskt på toalettdörren och alla blir irriterade utom barnets förälder, som inte bryr sig, utan istället för ett högljutt telefonsamtal i sin mobiltelefon. Fyllot i fönstret bredvid som sovit under utstötande av alkoholångor har vaknat och erbjuder sluddrigt en mamma med barnvagn att ta hand om hennes grejor medan hon "går in och vattnar kamelen". Hon fånstirrar på fyllot men svarar inte och jag utnämner henne genast till den största fårskallen i kön. Dock endast i tanken.

Försöker återigen borra ner mig i serietidningen men misslyckas, slår ihop den och känner intensivt att jag bara vill hem. Går ut på plattformen och hör fylleristens skrällande stämma bakom mig. "Finns det inte en enda vettig jävel här inne?" Jag instämmer helhjärtat.

Dock endast i tanken.