Tack för tipsen
Hotet om nedläggning verkar inte ha varit helt verkningslöst trots allt. Inlägget gav några kommentarer med uppslag, åsikter och idéer och det känns inte alls fel. Naturligtvis skriver jag helst efter eget huvud och om sådant jag själv vill, men lite inspiration är ju aldrig helt galet. Det kanske är dags att utreda vad kommentarernas innehåll innebär för insipirationen?
Magnus föreslår att jag ska "beskriva anekdoter längs spåret" och det gör väl i stort sett även Sara och Caroline. Här finns naturligtvis utrymme för ganska många uppslag och svamlande och pretentiöst kåserande inlägg men jag är inte helt säker på att allt det egentligen skulle uppskattas. Jag får väl helt enkelt smyga ner nåt jobbrelaterat emellanåt, men jag ska försöka hålla det på en mer "lagom" nivå tror jag. Risken är annars att folk tror att jag är helt nipprig.
Jag fick en tankeställare av Jannices kommentar. Cynisk? Jag? Det är lustigt, men jag har faktiskt aldrig sett mig själv som en cyniker. Aldrig någonsin. Men det är klart att, javisst - cynismen flödar ju här i bloggen. Och tänker jag efter så kanske jag är ganska cynisk även utanför bloggen, för den delen. Men det är en bitter njutning, på samma sätt som vemod är rysligt skönt. Jag ska vidare hålla Jannice uppdaterad om vad som händer i mitt liv och hålla mig mindre svart och mer i pastellfärg, förstår jag också av inlägget. Min andra personlighet, Jean-Pierre, kommer inom kort att öppna en paralell blogg med inriktning på kaffe latte, relationsproblem och gucci. Namnförslag mottages tacksamt men jag har funderingar på något i stil med "Jag och mitt sökande efter uppmärksamhet". Nu var jag inte ens cynisk och än mindre ironisk, för jag söker ju redan efter uppmärksamhet här. Den som kan utreda exakt vad vi menar, sänd gärna in ditt svar och tusen kronor i frimärken.
Caroline menar att det funkar med marknadsföring. Det kanske är något att satsa på ändå - om jag orkar...
Sara skriver slutligen några - hoppas jag - sanningens ord; "Ordbajsa om precis ingenting, det är du bra på". Jag tackar för uppmuntran och lovar att fortsätta i väl upptrampade fotspår i fortsättningen. Kanske kan det också dyka upp en eller annan recension av någon gammal bok som ingen läst.
Nu ska jag gå och låsa in Jean-Pierre i garderoben.
Hahaha, ja, och hur pastell kände jag mig när jag skrev kommentaren? Men äh, jag tog den risken. Man kan ju kanske skriva lite kort om sin dag utan att vara ytlig? Riktigt ytligt tycker jag bara att det kan bli om man är ytlig. Och det är du ju inte.
För att du inte ska få en identitetskris av att jag nu stämplat dig som cynisk så hoppas jag att du är medveten om att det naturligtvis är en komplimang. Det är få som lyckas vara cyniska utan att bli bittra. Jag lyckas då verkligen inte.
Jodå, det var allt ett par sanningens ord jag skrev. Bokrescension lät intressant.
Följer ditt bloggande och ska försöka komma med kommentarer.
Och du...Varsågod =).