wicke

Jag åt en pizza av det slag jag så gärna fordom konsumerat - ost i massor, skinka, bacon och bearnaisesås. Eller hur det stavas - det är visst franskt eller nåt. Har med såndär kåt kusin att göra, eller vad det heter om matlagningskonst. Medelsvensson äter i varje fall såndär sås till haricots verts (Harry Kuvert, smakar lite trådigt och som kuvertklister ungefär) och en köttbit och så pommes frites värmda på en plåt i ugnen, när det ska vara lite exklusivt och tillgjort.

Det var inte gott med pizza. Det var äckligt. Jag har inte ätit pizza på flera månader. Jag har gått ner åtta kilo på lika många månader. Men jag äter inte nyttigt fast jag borde det. Nu var det emellertid inte illamående framkallat av flottig mat detta skulle handla om, tänkte jag, utan illamående framkallat av andra människor. Människor, som föraktar och ser ner på andra människor. Det är mycket äckligare. Vad menar jag? Tillåt mig s.m.s. "dra några exempel".

Jag har respekt för att folk tycker och tänker annorlunda och har olika värderingar beroende på erfarenheter och social bakgrund. Etcetera - ni vet allt det där tjafset som präglar oss. Jag har däremot mycket ringa förståelse för människor som inte kan acceptera att alla inte är som de själva. Jag hyser en svag rädsla för att jag därmed ser mig själv som förmer än dessa människor, men jag kan ganska lätt bortse från den aspekten - jag tycker ju egentligen att de är dumma i huvudet, så varför förneka det?

Redan här stöter den tänkande människan på ett uppenbart felslut. Jag förstår och accepterar att folk tycker annorlunda, men jag accepterar inte att folk har en åsikt som går ut på att det inte borde tänkas annorlunda. Alltså respekterar jag egentligen inte folk, som tycker annorlunda. Detta är av visst intresse. Hur kan man då påstå att folk ska få tycka vad de vill? Om man kan krångla sig förbi den argumentationen - valfri gud eller annat väsen att åkalla vet kanske hur, jag vet inte - kommer man till nästa steg, nämligen där man ska argumentera för varför folk ska få bete sig och tycka på olika vis.

Det är lättare att hitta argument, när man har kommit så långt. Det är däremot desto svårare att övertyga den, som är av avvikande åsikt. Helt enkelt därför att den människa, som ser ner på andra människor - det må vara invandrare, socialdemokrater, skendemokrater, socialister, vokalister - har ett tankesätt som skiljer sig från den mer förstående natur som kan tänka sig att intressera sig för andra människotyper än deras egen och andra tankesätt än deras eget.

Detta kan vara mycket fel. Det vet jag inget om, men det är min teori.

Uttalanden i stil med "den förbannade städkärringen", "det jävla invandrarpacket", "de jävla svartingarna", "vänsterpacket"  etcetera kan jag ha en viss förståelse för. Samtidigt irriterar det min gallblåsa och retar vaddetnuärsomretasnärmanblirförbannad. Om man frågar någon som gör ett sådant uttalande om varför de sagt som de gjort, kan svaret bli "men det är ju så". Eller varför inte det intelligenta och genomtänkta "Såna är de. Se dig omkring, det finns undantag men på det stora hela....".

Det står fullt klart för mig, och torde stå fullt klart för fler, att alla männsikor tyvärr inte är lika värda. Eller snarare, inte anses vara lika värda. Men det är i grund och botten samma sak. Människor är, och saker är vad vi anser dem vara. Jag kommer att tänka på nyliga händelser som rapporterats i våra medier, stormar och orkaner i amerika - det är detaljerade uppgifter om varhurochnär det kan tänkas storma och varför, det är intervjuer med människor som kan komma att drabbas eller har drabbats och sensationerna staplas på varandra. Mr. Hardin i Muscle Shoals, Alabama (eller var fan det nu blåste, vi säger väl Baton Rouge, Louisiana istället) är antigen bestört över att hans hem ska krossas och hans familj bli hemlös, övertygad om att allt kommer att gå bra för han misann själv byggt huset, eller är upprörd över att evakueringen fungerat så dåligt. Detta bryr vi oss måttligt om, men dock bryr vi oss, läser och förstår denne herr Hardins bekymmer och önskar att det inte drabbade oss själva.

Skulle det mot förmodan komma en likvärdig rapportering från ett U-land, där packet bor (ni vet vad jag menar, oavsett om ni är av åsikten att människor kan vara pack eller ej och i så fall vilka som är det) skulle, det är jag tyvärr övertygad om, många människor inte bry sig. "Det är ju hemskt men det är ju i afrika" eller "Det är så långt bort, det händer inte oss". Jag är dessutom lika övertygad om att en del människor nästan skulle flina åt det.

Nej, människor här på jorden är inte lika värda. Det gör mig illamående, eftersom vi trots allt är djur som befolkar samma planet och jag inte kan inse hur konkurrens på detta vis skulle gagna oss eller världen. Än mer illamående gör mig människor, som aktivt är skadeglada åt mindre bemedlade människor eller människor ur andra kulturer. Att man kan ogilla någon i sin omgivning som man tycker bär sig åt som en idiot har jag den fulla förståelse för, men hur man kan ogilla folkslag eller folkgrupper eller bara människor allmänt, som man inte känner eller vet vad de egentligen gjort - det begriper jag bara inte.

Och det är alltså häri jag tror att skillnaden ligger, mellan människor som fördömer andra människor, och människor som inte kan tänka sig att göra det. Den som kan fördöma på lös grund och vara övertygad och drivande i sin tro, saknar vilja och förmåga att se till sina egna gärningar. Ty vad du än gör och anser att du själv är, så har du samma grundläggande behov och drifter som människan på andra sidan jordklotet. Därmed har du också samma fel och brister - i grund och botten. Fördömande människor hör till de som felar och syndar mer än andra. De är det värsta paquet vi har på jordens rund. Och de har förbannat lätt för att tala för sig och ta ifrån mindre talföra men goda människor sina rättigheter.

Och det är äckligare än fet mat.