Fem små ord
Det kan vara på sin plats att påminna om några sällsynta ord som borde komma till större användning. Åtminstone i det skrivna språket - det är behagligt att läsa en text med ord man inte så ofta ser. De är som korinter i korintkakor - på ett ungefär. Det är naturligtvis viktigare att man känner textens mening och tycker att den är något värd... Nåväl, här kommer fem exempel; det finns oändliga mängder ord som vi sällan använder. Med det enda resultatet att vi inte vet vad de betyder när det väl kommer till kritan. Skada!
Luguber
Adjektiv. Betydelse: Sorglig, dyster. Kan exempelvis användas i konstruktioner som "Fan, vad du ser luguber ut!" eller "Det var väldigt så lugubert väder det är". Ordet härstammar från latinet och har kommit in i svenskan via franskan. Inte formfranskan, alltså.
Sinister
Ännu ett adjektiv, måhända bekant för den som lyssnar på Belle & Sebastian. Betydelse: olycksbådande, dyster, kuslig. Att ordboken (Den Enda Rätta, SAOL) anger betydelsen "olycksbådande" först är måhända något att höja på ena ögonbrynet för. Åtminstone jag förknippar ordet snarare med de två andra betydelserna. I mitt tycke något mer oformligt i text än "luguber", men man får naturligtvis välja ord efter tillfälle. "Det var en sinister minister som mötte kvällstidningarnas reportrar utanför Rosenbad." Nordstedts ordbok ger det goda exemplet "Ett sinistert leende".
Frugal
Det blir många adjektiv i den här uppräkningen trots dess ringa omfattning. Betydelsen av ordet är "enkel, torftig". "En frugal måltid" skulle jag gissa är den vanligaste konstruktionen och SAOL anger också att detta är den användning man kan ha för ordet; f. måltid menar man. Lakoniskt (se nästa ord) nog. Jag menar att man kan vara en smula uppfinningsrik och vidga användningen av ordet. "En frugal presentation" vore en användbar konstruktion. Frugal är från början latinskt och kommer ur "fructus", frukt. Fructus kan även ha betydelsen "njutning" eller, i ett ytterligare led, "fruor" = njuter.
Lakonisk
Yttterligare ett adjektiv! Betydelse: kortfattad, ordknapp, träffande. "Det var vackert väder, och han skulle gå ut för att ta livet av sig. Han lämnade efter sig en risig lägenhet och ett lakoniskt meddelande på hallbordet" eller varför inte "Hon var lakonisk till sin läggning. Hon var norrländska." Ordet härstammar från det forntida Lakonien (landskap i Grekland, befolkat av spartaner) och kommer av den dåtida befolkningens sätt att vara. Se där ett tänkbart exempel på ett folk ständigt i jakt på slagfärdighet!
Kollationera
Äntligen ett verb. SAOL anger betydelsen som "jämföra o. granska, motläsa m.m.". I Nordstedts ordbok hittar man ungefär samma uppräkning. Kollationera är dock en del av ursprunget till det väldigt ofta använda "kolla" som de flesta nog endast tror är en kort/slangform av "kontrollera". Mycket riktigt anges också betydelsen för "kolla" som "kollationera, kontrollera, se". Det här ordet - kollationera - används nog i stort sett bara i ett sammanhang idag och jag är osäker på omfattningen även där, en kollationering är en första genomgång med regissör och skådespelare av en pjäs eller liknande. Jag hävdar att man kan använda ordet i viss utsträckning trots att det är ovanligt. Vad sägs om "Polisen kollationerade uppgifterna mot sitt register" eller varför inte "Det är lämpligt att kollationera marknaden innan du bestämmer dig! Du kan få precis samma produkt mycket billigare på annat håll."
Men varför ska man använda en massa mossiga och ålderdomliga ord som ingen fan begriper ändå? Som sagt - det är skönt att läsa en text där nån brytt sig om att använda andra ord än de gamla vanliga grå. Förutsatt att det inte blir en ovana att leta reda på kufiska ord bara för sakens skull, alltså! Ordens betydelse framgår ganska ofta dels av ordet i sig som i t ex fallet "kollationera" är likt ett ord vi oftare använder (det är ju samma ord egentligen), dels av sammanhanget. Den intresserade läsaren får dessutom ett tillfälle att höja ögonbrynet och ta reda på mer om ordet, om det är nytt för vederbörande.
Varför denna propaganda? Jag skulle egentligen teckna ner en betraktelse över en skönt luguber bussresa, men hemkommen, duschad och någorlunda mätt efter en frugal måltid kände jag att mina sinnen förmörkats av en sinister trötthet, och en stämningsskildring skriven timtal efteråt i det humöret blir alltför lakonisk för att vara särskilt läsvärd. Att i efterhand kollationera en sådan text mot sitt minne är en ganska otillfredställande upplevelse.
Skriver jag så dåligt?
Luguber
Adjektiv. Betydelse: Sorglig, dyster. Kan exempelvis användas i konstruktioner som "Fan, vad du ser luguber ut!" eller "Det var väldigt så lugubert väder det är". Ordet härstammar från latinet och har kommit in i svenskan via franskan. Inte formfranskan, alltså.
Sinister
Ännu ett adjektiv, måhända bekant för den som lyssnar på Belle & Sebastian. Betydelse: olycksbådande, dyster, kuslig. Att ordboken (Den Enda Rätta, SAOL) anger betydelsen "olycksbådande" först är måhända något att höja på ena ögonbrynet för. Åtminstone jag förknippar ordet snarare med de två andra betydelserna. I mitt tycke något mer oformligt i text än "luguber", men man får naturligtvis välja ord efter tillfälle. "Det var en sinister minister som mötte kvällstidningarnas reportrar utanför Rosenbad." Nordstedts ordbok ger det goda exemplet "Ett sinistert leende".
Frugal
Det blir många adjektiv i den här uppräkningen trots dess ringa omfattning. Betydelsen av ordet är "enkel, torftig". "En frugal måltid" skulle jag gissa är den vanligaste konstruktionen och SAOL anger också att detta är den användning man kan ha för ordet; f. måltid menar man. Lakoniskt (se nästa ord) nog. Jag menar att man kan vara en smula uppfinningsrik och vidga användningen av ordet. "En frugal presentation" vore en användbar konstruktion. Frugal är från början latinskt och kommer ur "fructus", frukt. Fructus kan även ha betydelsen "njutning" eller, i ett ytterligare led, "fruor" = njuter.
Lakonisk
Yttterligare ett adjektiv! Betydelse: kortfattad, ordknapp, träffande. "Det var vackert väder, och han skulle gå ut för att ta livet av sig. Han lämnade efter sig en risig lägenhet och ett lakoniskt meddelande på hallbordet" eller varför inte "Hon var lakonisk till sin läggning. Hon var norrländska." Ordet härstammar från det forntida Lakonien (landskap i Grekland, befolkat av spartaner) och kommer av den dåtida befolkningens sätt att vara. Se där ett tänkbart exempel på ett folk ständigt i jakt på slagfärdighet!
Kollationera
Äntligen ett verb. SAOL anger betydelsen som "jämföra o. granska, motläsa m.m.". I Nordstedts ordbok hittar man ungefär samma uppräkning. Kollationera är dock en del av ursprunget till det väldigt ofta använda "kolla" som de flesta nog endast tror är en kort/slangform av "kontrollera". Mycket riktigt anges också betydelsen för "kolla" som "kollationera, kontrollera, se". Det här ordet - kollationera - används nog i stort sett bara i ett sammanhang idag och jag är osäker på omfattningen även där, en kollationering är en första genomgång med regissör och skådespelare av en pjäs eller liknande. Jag hävdar att man kan använda ordet i viss utsträckning trots att det är ovanligt. Vad sägs om "Polisen kollationerade uppgifterna mot sitt register" eller varför inte "Det är lämpligt att kollationera marknaden innan du bestämmer dig! Du kan få precis samma produkt mycket billigare på annat håll."
Men varför ska man använda en massa mossiga och ålderdomliga ord som ingen fan begriper ändå? Som sagt - det är skönt att läsa en text där nån brytt sig om att använda andra ord än de gamla vanliga grå. Förutsatt att det inte blir en ovana att leta reda på kufiska ord bara för sakens skull, alltså! Ordens betydelse framgår ganska ofta dels av ordet i sig som i t ex fallet "kollationera" är likt ett ord vi oftare använder (det är ju samma ord egentligen), dels av sammanhanget. Den intresserade läsaren får dessutom ett tillfälle att höja ögonbrynet och ta reda på mer om ordet, om det är nytt för vederbörande.
Varför denna propaganda? Jag skulle egentligen teckna ner en betraktelse över en skönt luguber bussresa, men hemkommen, duschad och någorlunda mätt efter en frugal måltid kände jag att mina sinnen förmörkats av en sinister trötthet, och en stämningsskildring skriven timtal efteråt i det humöret blir alltför lakonisk för att vara särskilt läsvärd. Att i efterhand kollationera en sådan text mot sitt minne är en ganska otillfredställande upplevelse.
Skriver jag så dåligt?
Kommentarer
Postat av: C
Ja säger bara slutet! (=
Trackback