wicke

Min sömn är dels störd av tidig väckning allt för många arbetsdagar, dels ett svart hål. När jag väl somnat är jag helt omedveten om omvärlden och jag minns aldrig vad jag drömt under natten, när jag väl vaknar. Bara någon enstaka gång om året kommer jag ihåg vad jag drömt. Och tur är väl det, för då är det är vanligen ytterst skumma och obskyra drömmar såsom molotovcocktails genom altandörrar eller som nu, när jag vaknade imorse med hjärtklappning och i ett lätt förtvivlat tillstånd - jag minns inte exakt men jag skrev genast ned några stödord för att hjälpa minnet på traven såhär i efterhand:

En stor och nergången källarlokal, med en ståltrappa från en okänd värld ovanför nedramlande mitt i alltihop. Många hyllor, fyllda med böcker. Böcker med vita ryggar. I källarlokalen finns en relativt stor säng. I denna säng har en för mig fullständigt okänd man av normalt utseende - ganska ljus - samlag med en jämnårig och lika okänd kvinna.

Detta kan verka en smula bisarrt. Men det är dock en ganska lättfattlig och på inga vis egentligt onaturlig situation. Det skulle inte alls förvåna mig om det finns källarlokaler vars möblemang omfattar hyllor och säng och där det någon gång idkats könsumgänge. Min relation till denna lokal, kvinnan och mannen är för mig totalt okänd. Sambandet man-kvinna-sex-källare begriper jag inte heller någonting av. Men det må vara hänt. Nu kommer nämligen urspårningen från det sansade och vettiga och antagligen det som fick mig att vakna med stort obehag och hjärtklappning.

Kvinnan spricker. Inte i så att säga sexuell mening - hon bokstavligt talat spricker som en ballong. Poff! Huvudet skriker förtvivlat och försvinner. Mannen blir förskräckt (inte att undra på?) och hoppar ur sängen och ställer sig häpet bredvid. Ur det som tidigare varit en tjugofemårig kvinna träder - och håll i er nu - en fullt påklädd Claire Wickholm. Hon har bland annat på sig ett par förbluffande fula, lila byxor.

I bakgrunden, som någon som funnits i lokalen hela tiden men ett stycke bort sysselsatt med något annat, framträder nu en mycket god vän till mig. Claire Wickholm glöms av borta i sängen och istället påbörjas en diskussion rörande mystiska piller - som först ser ut som en korsning mellan sega råttor fast i dödskalleform och vanliga alvedon  - mellan min vän och den okände mannen som förefaller välbekant för honom. Diskussionen går i slutänden ut på att man inte ska ta så många piller, för då händer det konstigheter. Jag lägger mig i och frågar upprört om det här är något de båda brukar syssla med. Jag får svaret "Jag vet inte om jag orkar förklara" av min vän och det är här jag vaknar till en, faktiskt, mer inbjudande verklighet.

Jag undrar vilket piller jag tagit, som drömmer så? Fy. Undrar om jag törs gå och lägga mig..?