wicke

Vad har jag gjort idag? Det brukar jag undra. Vad har jag gjort idag, vad borde jag ha gjort och när måste jag senast göra det jag inte fick gjort idag heller? Svaren blir ofta enahanda; lite, mycket, snart.

Jag borde inte klaga: jag jobbar inte så mycket övertid (inte som jag skriver upp, åtminstone), jag har ett bra jobb och en egentligen förbannat bekymmerslös tillvaro. Dessutom har jag fått vara på intressanta kurser och på en del äventyr som är få förunnat att få delta i, i och med vinterns tester av motorvagn i norr.

Men nu är energin snart slut och det märks, för jag är precis jävla orkeslös. Det är svårt att komma upp på morgonen, det är svårt att slita sig från den förbannade datorn, det är svårt att vara nöjd med det jag borde vara nöjd med, det är svårt att gå hem från jobbet, det är svårt att få överblick, det är svårt att gå och lägga sig. Men det är gudskelov inte svårt att sova. Vi snackar nirvana nu. Utslocknande. Poff bara.

Gör jag något så fastnar jag i det. Glor rakt fram. Plockar oinspirerat med något. Blir kvar på jobbet för att jag inte får tummen ur att gå hem. Kommer för sent till jobbet för att jag inte får tummen ur att gå hemifrån i tid.

Jag skulle behöva ladda batterierna intill någon, men jävlar i mig inte vem som helst, ett tag. Det börjar kännas lite motigt.

Men dä ordner säj.