wicke

Har haft en halvhelg; ledig fredag och lördag. Har haft det toppen. Känner nu emellertid att det är något så fullständigt och totalt motbjudande att gå till jobbet imorgon.

Det är inte jobbigt, jag ogillar inte arbetet... men jag vill inte. Jag vill bara vara fri och göra precis vad fan som helst. Och jag känner det så innerligt.

Det är troligen en sund tanke. Icke desto mindre skall även jag dra mitt strå till stacken, om inte annat för att betala mat och husrum och ha råd att vara ledig.

Kanske skulle begära tjänstledigt för att få utlopp för min inre energi. Klottra gångtunnlar och knulla tonåringar, köpa tre ton tulpaner hem och byta bil.

Realisten inom mig sitter dock stadigt på andra axeln och säger "ta dig nu för bövelen samman, borsta tänderna och sov, ty imorgon är en annan dag".

Men känslan återkommer tills den blivit åtgärdad. Som en missbrukares begär efter det åtrådda.