wicke

Det händer att folk skriver att de saknar uppdateringar här i bloggen. Den responsen glädjer mig naturligtvis, men känner jag inte att jag har något att skriva kan jag naturligtvis inte sätta mig här och krysta ur mig bokstäver. Då blir det inget annat än krystat. Skit helt enkelt.

Klockan är för mycket, jag ska upp för tidigt och jag är inte alls på humör just nu. Jag är förbannad. Ledsen. Upprörd.

Varför skriver jag? Jag känner inte att jag kan formulera några avancerade resonemang i det här tillståndet. Men strunt samma.

Jag är förbannad på att det finns så många egoister i detta land, som sätter sin egen plånboks väl och ve framför att ta hand om sina medmänniskor. Eller som blivit ilurade att en blå röst skulle vara något de själva skulle tjäna på.

Och uppenbar ledsen för att vi låtit det gå så långt som det har gjort.

Jag vill ha Sverige tillbaka. Nästa val får inte gå så käpprätt in i väggen som det gjorde denna gång. Får inte. Håller du med mig om det anser jag att det vore bra om du såg till att engagera dig för att försöka se till att så inte blir fallet. Jag funderar nämligen starkt på att göra det.

Ridå.