En usel dikt om en usel vår
Jag blev en språngbräda för den jag älskar
en hjälp och glädje på vägen
men omedvetet trampad på
Nu är jag tom och ledsen och jag längtar
efter kärlek och bot för själen
men jag får ensam gå
Kommentarer
Postat av: Linda
Calle den är inte alls usel! Känner rentav likadant just här och nu :-(
Trackback