För 190 kronor
Jag ville jag vore mörk. Mörkbrunt eller svart hår, brun hy och en mörk, sugande blick. Som Darin kanske. Han ser avgjort bra ut, tycker jag. Jag har smak för det lättsmälta och uppenbara tydligen. Nåväl, min fasad är putsad i andra nyanser än hans, och murverket bakom fasaden är väl förhoppningsvis också ett helt annat. (Men jag skulle tro att han och jag egentligen sjunger lika bra, jag hörde hans insats på idrottsgalan - eller var det nåt annat meningsfullt - nyligen, ja, via TV förstås, och det övertygade mig om att min sångröst kanske duger ändå.)
Men nu är jag inte det. Jag är blek. Rött eller orange hår och en blå eller turkos, tom blick. Som mig själv, definitivt. Det där röda håret är ganska ostyrigt och att stänga inne det i någon snygg långhårig frisyr, såndär som andra pojkar som ser bra ut har, låter sig inte göras. Jag har gjort naiva men naturligtvis blyga och försiktiga försök. Jag ser antingen ut som kommen ur en vindtunnel, eller som en misslyckad beatlewannabee. Oavsett vax, spray eller mousse. Mitt hår är egensinnigt. Och egensinniga bör man hålla kort, så jag gick till frisören idag.
Drop-in är en välsignelse för varje velig själ, så jag droppade in och rann direkt ner i frisörens, eller förlåt frisörskans - här ska vi movera oss rätt, stol, ty det var ingen under behandling för tillfället.
"You know, someone's said that the world's a stage and each must play apart..." - jag rann verkligen in i en scen, skulle man kunna säga. Eller snarare in på en scen ty endast birollsinnehavarinnan hade dykt upp ännu. Men snart dök matronen i huvudrollen upp och scenen skulle utspela sig, obönhörligt och oåterkalleligt, och där skulle jag sitta, fjättrad under frisörskans skynke och med en skelögd och förbluffad blick rakt in i den ovänliga spegeln mittemot.
PERSONERNA
I birollerna:
Gittan, liten frisörska med värkande axlar och krumma fingrar
Calle, åhörare i Schwarzkopf-tvångströja och plötsligt berövad sin existens
I huvudrollen:
Agneta, Gittans väninna, i övre övergångsåldern, mamma, svärmor och bestört över tingens utveckling
Handlingen utspelar sig i en enklare frisersalong i en mindre svensk stad med snön utanför dörren och kaffepannans i rummet bakom dofter skickligt dolda av en lagom dos hårspray.
Ytterdörren slås upp med ett nervöst och larmande pling. Gittan som står med saxen i högsta hugg tittar mot dörren och säger "Nå, men hej Agneta!" på svenska med märkbar finsk brytning.
-Nu är måttet rågat! säger den nyinkomna och ställer förargat ifrån sig handväskan så att en stapel flitigt bläddrade Hemmets Veckotidning far i golvet med en ängslig smäll. Gittan intar lyssnarposition och den halvklippte kunden höjer ett ännu kvarvarande ögonbryn för sig själv, han har just upphört att existera och är inte mer befintlig i rummet än en fluga i taket.
-Nå? säger Gittan, luttrad och van vid väninnans häftighet men ändå nyfiken på det senaste. Vad är det?
-Det är Henrik igen. Jag tror tamejfan jag blir vansinnig. Det är Susanne och hennes väninnor.
-Så, vad är det den här gången då? Gittan stryker av några hårstrån från saxen och lägger den åt sidan.
-Nu ska du få höra. Henrik fick ju en julklapp av Sussa. Han ska vaxa bort allt hår! Ja, inte på huvudet förstås men resten.
Den ickeexisterande kunden spetsar öronen. Det här kan nog bli riktigt underhållande.
-Nej, vad säger du? säger Gittan med ett visst mått av tillkämpad nyfikenhet. Vaxa? Allting?
-Javisst, den ynka stackarn som inte ens kan förmå sig att gå till tandläkaren som han behöver. Vaxa -joho! Då duger det, när han får pippa för besväret! Det skulle ingå hos tandläkarn, det! En rotfyllning, och så..!
Man kan fundera på om en profylaktisk påsättning verkligen är så lockande. Man kan också grubbla på vem Henrik egentligen är. (Men det ska snart stå klart för alla tvivlande.)
-Tänk om Mikael vore likadan! Min Mikael - så olik sin stackars bror, trots att det bara är några år mellan dem. Det kunde man inte tro när de var små, alltid så sams, bröderna, och som mamma var det ju en barnlek att hålla reda på dem! (Det är något drömmande i Agnetas tonfall - som när man minns den där himmelskt goda pyttipannan man lyckades få till, direkt ur påsen, i förra veckan eller så.)
-Jo, jo, men nå. Vaxa sa du, påpekar Gittan ivrigt i tydligt hopp om att få något slipprigt att tänka på.
-Mmm, hon vill väl ha det så, Susanne, förstår jag. Ett presentkort på vaxning minsann, och så ska han tatuera in "Susanne" på överarmen också. Som nån jäkla sjöman. Sedär den dag han ångrar sig att han träffat henne, så lång näsa han ska få!
-Voj voj, det kan bara sluta illa.
-Jag menar det! säger Agneta triumferande. Hjärntvätt är vad det är, från den där jävla skatan och hennes väninnor! Jo, han ska vaxa sig för lite manliga hormoner passar sig ju inte. Sen ska de till Thailand, javisst.
Här växlar blicken in på mörk avundsjuka och Agneta tystnar för några ögonblick, men kommer snart på fortsättningen.
-Kommer han sen tillbaka iförd en rosa skjorta avsäger jag mig föräldraskapet!
-Så, du menar inte...? undrar Gittan försiktigt.
-Jo-ho minsann det gör jag. Hon vill väl ha honom precis som den där stackars grabben hon har. Omvänd! Fikus! Som en stackars hjärntvättad grönsak! Och bara fjorton år!
-Men, int' kan han rå för han är... bög, stackarn? Gittan blir plötsligt försiktig och uttalar orden med en stigande rysning.
-Kyss mej! Det är väl Susanne, förstår jag! Det odjuret. Hon vill åt Henrik också - det ger jag mig fan på. Göra honom till sin egna lilla fjolla som hon kan svänga sig med, jo minsann. Och han är på god väg, det säger jag då dig. Han som precis blivit vuxna karln. Snart får man väl kalla honom Henrietta också! Kan jag få låna telefonen - jag behöver ringa efter en bil.
-Jo, nog ska det gå bra. Gittan påminner sig plötsligt om kunden i stolen som nu kommer fram i verkligheten igen. Med en skrämd min.
Från rummet bakom hörs Agneta telefonera. Upprörd över något. Luggen blir sned men den stackars kunden betalar ändå 190 kronor och stiger ut ur frisersalongen med en känsla av att någon i denna värld trots allt är åsidosatt, förutom han själv, som han alltid trott. Fjorton år? Bög? Vaxad skjorta och rosa Susanne. Herregud. Folk är inte kloka.
Men håret blev kortare. Må det växa till sig lagom tills Susanne och Henrik kommit åter från Thailand. Med en rosa skjorta, det blir nog roligast så.
Men nu är jag inte det. Jag är blek. Rött eller orange hår och en blå eller turkos, tom blick. Som mig själv, definitivt. Det där röda håret är ganska ostyrigt och att stänga inne det i någon snygg långhårig frisyr, såndär som andra pojkar som ser bra ut har, låter sig inte göras. Jag har gjort naiva men naturligtvis blyga och försiktiga försök. Jag ser antingen ut som kommen ur en vindtunnel, eller som en misslyckad beatlewannabee. Oavsett vax, spray eller mousse. Mitt hår är egensinnigt. Och egensinniga bör man hålla kort, så jag gick till frisören idag.
Drop-in är en välsignelse för varje velig själ, så jag droppade in och rann direkt ner i frisörens, eller förlåt frisörskans - här ska vi movera oss rätt, stol, ty det var ingen under behandling för tillfället.
"You know, someone's said that the world's a stage and each must play apart..." - jag rann verkligen in i en scen, skulle man kunna säga. Eller snarare in på en scen ty endast birollsinnehavarinnan hade dykt upp ännu. Men snart dök matronen i huvudrollen upp och scenen skulle utspela sig, obönhörligt och oåterkalleligt, och där skulle jag sitta, fjättrad under frisörskans skynke och med en skelögd och förbluffad blick rakt in i den ovänliga spegeln mittemot.
PERSONERNA
I birollerna:
Gittan, liten frisörska med värkande axlar och krumma fingrar
Calle, åhörare i Schwarzkopf-tvångströja och plötsligt berövad sin existens
I huvudrollen:
Agneta, Gittans väninna, i övre övergångsåldern, mamma, svärmor och bestört över tingens utveckling
Handlingen utspelar sig i en enklare frisersalong i en mindre svensk stad med snön utanför dörren och kaffepannans i rummet bakom dofter skickligt dolda av en lagom dos hårspray.
Ytterdörren slås upp med ett nervöst och larmande pling. Gittan som står med saxen i högsta hugg tittar mot dörren och säger "Nå, men hej Agneta!" på svenska med märkbar finsk brytning.
-Nu är måttet rågat! säger den nyinkomna och ställer förargat ifrån sig handväskan så att en stapel flitigt bläddrade Hemmets Veckotidning far i golvet med en ängslig smäll. Gittan intar lyssnarposition och den halvklippte kunden höjer ett ännu kvarvarande ögonbryn för sig själv, han har just upphört att existera och är inte mer befintlig i rummet än en fluga i taket.
-Nå? säger Gittan, luttrad och van vid väninnans häftighet men ändå nyfiken på det senaste. Vad är det?
-Det är Henrik igen. Jag tror tamejfan jag blir vansinnig. Det är Susanne och hennes väninnor.
-Så, vad är det den här gången då? Gittan stryker av några hårstrån från saxen och lägger den åt sidan.
-Nu ska du få höra. Henrik fick ju en julklapp av Sussa. Han ska vaxa bort allt hår! Ja, inte på huvudet förstås men resten.
Den ickeexisterande kunden spetsar öronen. Det här kan nog bli riktigt underhållande.
-Nej, vad säger du? säger Gittan med ett visst mått av tillkämpad nyfikenhet. Vaxa? Allting?
-Javisst, den ynka stackarn som inte ens kan förmå sig att gå till tandläkaren som han behöver. Vaxa -joho! Då duger det, när han får pippa för besväret! Det skulle ingå hos tandläkarn, det! En rotfyllning, och så..!
Man kan fundera på om en profylaktisk påsättning verkligen är så lockande. Man kan också grubbla på vem Henrik egentligen är. (Men det ska snart stå klart för alla tvivlande.)
-Tänk om Mikael vore likadan! Min Mikael - så olik sin stackars bror, trots att det bara är några år mellan dem. Det kunde man inte tro när de var små, alltid så sams, bröderna, och som mamma var det ju en barnlek att hålla reda på dem! (Det är något drömmande i Agnetas tonfall - som när man minns den där himmelskt goda pyttipannan man lyckades få till, direkt ur påsen, i förra veckan eller så.)
-Jo, jo, men nå. Vaxa sa du, påpekar Gittan ivrigt i tydligt hopp om att få något slipprigt att tänka på.
-Mmm, hon vill väl ha det så, Susanne, förstår jag. Ett presentkort på vaxning minsann, och så ska han tatuera in "Susanne" på överarmen också. Som nån jäkla sjöman. Sedär den dag han ångrar sig att han träffat henne, så lång näsa han ska få!
-Voj voj, det kan bara sluta illa.
-Jag menar det! säger Agneta triumferande. Hjärntvätt är vad det är, från den där jävla skatan och hennes väninnor! Jo, han ska vaxa sig för lite manliga hormoner passar sig ju inte. Sen ska de till Thailand, javisst.
Här växlar blicken in på mörk avundsjuka och Agneta tystnar för några ögonblick, men kommer snart på fortsättningen.
-Kommer han sen tillbaka iförd en rosa skjorta avsäger jag mig föräldraskapet!
-Så, du menar inte...? undrar Gittan försiktigt.
-Jo-ho minsann det gör jag. Hon vill väl ha honom precis som den där stackars grabben hon har. Omvänd! Fikus! Som en stackars hjärntvättad grönsak! Och bara fjorton år!
-Men, int' kan han rå för han är... bög, stackarn? Gittan blir plötsligt försiktig och uttalar orden med en stigande rysning.
-Kyss mej! Det är väl Susanne, förstår jag! Det odjuret. Hon vill åt Henrik också - det ger jag mig fan på. Göra honom till sin egna lilla fjolla som hon kan svänga sig med, jo minsann. Och han är på god väg, det säger jag då dig. Han som precis blivit vuxna karln. Snart får man väl kalla honom Henrietta också! Kan jag få låna telefonen - jag behöver ringa efter en bil.
-Jo, nog ska det gå bra. Gittan påminner sig plötsligt om kunden i stolen som nu kommer fram i verkligheten igen. Med en skrämd min.
Från rummet bakom hörs Agneta telefonera. Upprörd över något. Luggen blir sned men den stackars kunden betalar ändå 190 kronor och stiger ut ur frisersalongen med en känsla av att någon i denna värld trots allt är åsidosatt, förutom han själv, som han alltid trott. Fjorton år? Bög? Vaxad skjorta och rosa Susanne. Herregud. Folk är inte kloka.
Men håret blev kortare. Må det växa till sig lagom tills Susanne och Henrik kommit åter från Thailand. Med en rosa skjorta, det blir nog roligast så.
En lista över föregående år.
Okej - jag gör väl en lista jag också, då.
Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? Faktiskt. Började lokförarutbildningen och gjorde en hel del jag inte gjort tidigare där. Men svaret på en sån här fråga är naturligtvis "ja" hur man än vänder på det. Även om man inte upplever att något nytt skett, har man ändå troligen kliat sig i rumpan på en plats i världen där man aldrig tidigare gjort det.
Höll du några av dina nyårslöften? Jag kan såhär i efterhand inte minnas att jag gav några, vilket torde betyda att svaret på frågan är "Nej".
Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Nej, gudskelov inte.
Vilka länder besökte du? Norge och Finland.
Är det något du saknade år 2006 som du vill ha år 2007? Sällskap och tid för mig själv på samma gång.
Vilket datum från år 2006 kommer du alltid minnas, och varför? Jag kan inte komma på något, vilket väl säger allt.
Vad var din största framgång i år? Att klara lokförarutbildningen skulle möjligen räknas som en framgång. Jag vill dock inte se det så. Det hade snarare varit en förlust att inte klara den. I övrigt? Nja, nya erfarenheter och nya insikter, kanske. Det är alltid en framgång, även om det inte alltid är positiva erfarenheter och insikter.
Största misstaget? Det vet jag faktiskt inte.
Har du varit sjuk eller skadat dig? Jag har varit rejält deppig från och till. Men fysiskt - nej då.
Bästa köpet? Min iPod Nano.
Vad spenderade du mest pengar på? Troligen mat. Kanske resor. Möjligen kläder.
Gjorde någonting dig riktigt glad? Det var det största felet med 2006. Svaret är nej. 2006 var ett känslolöst år.
Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om år 2006? Inga alls, skulle jag tro.
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Gladare än 2005 men också betydligt mer likgiltig. Det är inget gott tecken men dock sanning.
Vad önskar du att du gjort mer? Orkat.
Vad önskar du att du gjort mindre? Varit förlamad av min egen hjärna,
Hur tillbringade du julen? Med familjen och släkten.
Blev du kär i år? Nej.
Favoritprogram på TV? Vad är TV? (AbFab är alltid en farvorit förstås...)
Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året? Nej, det tror jag inte.
Bästa boken du läste i år? Som alla andra år - "Terroristerna" av Maj Sjöwall och Per Wahlöö. "Stålsprånget" av Per Wahlöö var inte heller dum.
Största musikaliska upptäckten? Jag tror inte att jag gjort någon sådan sen jag upptäckte... Elvis. Och då var jag 7-8 år eller så.
Något du önskade dig och fick? Jadå.
Något du önskade dig men inte fick? Definitivt. Sällskap, förståelse, närhet, värme, tid till mig själv.
Årets bästa film? Det vet jag faktiskt inte.
Vad gjorde du på din födelsedag? Den firade jag med familjen. Tårta!
Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Se ovanstående svar på frågor så borde det stå fullt klart.
Hur skulle du beskriva din stil år 2006? Under utveckling.
Vilken politisk debatt engagerade dig mest? Bra fråga. "Valet" är inget sanningsenligt svar. Det engagerade inte. Jag visste ändå vad jag tyckte. Ett vallöfte eller en enskild valfråga är egal i det stora sammanhanget. Vi måste bry oss om varandra.
Vem saknade du? Det blir för abstrakt. Jag vet inte. Några vänner, som nog läser det här och som jag önskar att jag orkat och kunnat träffa mer än jag gjorde, några vänner som jag träffade men inte fick nog av (?), mig själv.
Citera en sångtext som summerar ditt år: Nej tack. That's not my cup of tea.
Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? Faktiskt. Började lokförarutbildningen och gjorde en hel del jag inte gjort tidigare där. Men svaret på en sån här fråga är naturligtvis "ja" hur man än vänder på det. Även om man inte upplever att något nytt skett, har man ändå troligen kliat sig i rumpan på en plats i världen där man aldrig tidigare gjort det.
Höll du några av dina nyårslöften? Jag kan såhär i efterhand inte minnas att jag gav några, vilket torde betyda att svaret på frågan är "Nej".
Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Nej, gudskelov inte.
Vilka länder besökte du? Norge och Finland.
Är det något du saknade år 2006 som du vill ha år 2007? Sällskap och tid för mig själv på samma gång.
Vilket datum från år 2006 kommer du alltid minnas, och varför? Jag kan inte komma på något, vilket väl säger allt.
Vad var din största framgång i år? Att klara lokförarutbildningen skulle möjligen räknas som en framgång. Jag vill dock inte se det så. Det hade snarare varit en förlust att inte klara den. I övrigt? Nja, nya erfarenheter och nya insikter, kanske. Det är alltid en framgång, även om det inte alltid är positiva erfarenheter och insikter.
Största misstaget? Det vet jag faktiskt inte.
Har du varit sjuk eller skadat dig? Jag har varit rejält deppig från och till. Men fysiskt - nej då.
Bästa köpet? Min iPod Nano.
Vad spenderade du mest pengar på? Troligen mat. Kanske resor. Möjligen kläder.
Gjorde någonting dig riktigt glad? Det var det största felet med 2006. Svaret är nej. 2006 var ett känslolöst år.
Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om år 2006? Inga alls, skulle jag tro.
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Gladare än 2005 men också betydligt mer likgiltig. Det är inget gott tecken men dock sanning.
Vad önskar du att du gjort mer? Orkat.
Vad önskar du att du gjort mindre? Varit förlamad av min egen hjärna,
Hur tillbringade du julen? Med familjen och släkten.
Blev du kär i år? Nej.
Favoritprogram på TV? Vad är TV? (AbFab är alltid en farvorit förstås...)
Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året? Nej, det tror jag inte.
Bästa boken du läste i år? Som alla andra år - "Terroristerna" av Maj Sjöwall och Per Wahlöö. "Stålsprånget" av Per Wahlöö var inte heller dum.
Största musikaliska upptäckten? Jag tror inte att jag gjort någon sådan sen jag upptäckte... Elvis. Och då var jag 7-8 år eller så.
Något du önskade dig och fick? Jadå.
Något du önskade dig men inte fick? Definitivt. Sällskap, förståelse, närhet, värme, tid till mig själv.
Årets bästa film? Det vet jag faktiskt inte.
Vad gjorde du på din födelsedag? Den firade jag med familjen. Tårta!
Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Se ovanstående svar på frågor så borde det stå fullt klart.
Hur skulle du beskriva din stil år 2006? Under utveckling.
Vilken politisk debatt engagerade dig mest? Bra fråga. "Valet" är inget sanningsenligt svar. Det engagerade inte. Jag visste ändå vad jag tyckte. Ett vallöfte eller en enskild valfråga är egal i det stora sammanhanget. Vi måste bry oss om varandra.
Vem saknade du? Det blir för abstrakt. Jag vet inte. Några vänner, som nog läser det här och som jag önskar att jag orkat och kunnat träffa mer än jag gjorde, några vänner som jag träffade men inte fick nog av (?), mig själv.
Citera en sångtext som summerar ditt år: Nej tack. That's not my cup of tea.