wicke

Sitter i en alldeles för trång väntsal ihop med alldeles för många andra och väntar på mitt tåg. Femtio minuter kvar, och jag är på ett humör som möjligen skulle kunna betraktas som cyniskt. Insjunken i min egen värld, lugn och trygg med en serietidning känner jag sakta hur arslet domnar bort, för den enda lediga sittplatsen var en skitig fönsterbräda i ett dragigt fönster. Framför fötterna en aldrig sinande toalettkö - fina herrar, mammor med barnvagn och småbarn med benen i kors.

Tittar upp ur tidningen och ser mig om. Granskar kritiskt omgivningen. Någon luktar sura kläder. Någon excentrisk person i oklanderlig kostym har ett par skor så färgglada att en cirkusclown bivit förskräckt. Barnet längst fram i toalettkön bankar frenetiskt på toalettdörren och alla blir irriterade utom barnets förälder, som inte bryr sig, utan istället för ett högljutt telefonsamtal i sin mobiltelefon. Fyllot i fönstret bredvid som sovit under utstötande av alkoholångor har vaknat och erbjuder sluddrigt en mamma med barnvagn att ta hand om hennes grejor medan hon "går in och vattnar kamelen". Hon fånstirrar på fyllot men svarar inte och jag utnämner henne genast till den största fårskallen i kön. Dock endast i tanken.

Försöker återigen borra ner mig i serietidningen men misslyckas, slår ihop den och känner intensivt att jag bara vill hem. Går ut på plattformen och hör fylleristens skrällande stämma bakom mig. "Finns det inte en enda vettig jävel här inne?" Jag instämmer helhjärtat.

Dock endast i tanken.

När jag börjar skriva är klockan tre minuter över tolvslaget och champagne och pommac flödar i hushåll och i barer. Fyrverkerierna dånar öronbedövande ute i den snölösa och för ovanlighetens skull relativt varma natten. Vi har nu blivit av med 2007 alldeles oavsett om vi är glada eller sorgsna för det och vi återblickar slentrianmässigt på det som varit, för det måste man ju såhär vid nyår, och tittar lika slentrianmässigt framför oss för det måste man också, och kanske lovar vi saker som vi håller eller inte håller och kanske har vi det ganska bra.

Pratade med en man idag som skulle äta god mat, ta sig ett järn och gå och lägga sig. Så kan man också fira nyår. Det behövs inte frack, champagne och fyrverkerier. Själv gick jag ut med soporna, som något slags symbolisk gest som man nog kan tolka på många vis. Jag vet inte riktigt själv hur jag ska tolka det, det enda jag vet är att soppåsen luktade illa. Därför bars den ut.

Hur många som bärs ut från krogar och fester ikväll vet jag inte och bryr jag mig inte så mycket i, men som så ofta finns det många människor som finner ett stort nöje i att vara plakat fulla då något ska firas och nyår är väl sannerligen inget undantag. För att försöka glömma, försöka minnas eller försöka vara social.

Egentligen är det enda som betyder något att man ska försöka minnas att inte skriva 2007 om man behöver datera något. Vilket jag kommer att ha problem med i tre månader framöver.

Gott nytt år.