En dag på jobbet
Mobiltelefonens yrvakna signal förkunnade att klockan var tio i fyra på morgonen. Eftersom snoozefunktionen är en uppfinning man både kan hata och älska ska den naturligtvis utnyttjas. Två gånger nio minuter snooze - jag ställer alltid klockan så tidigt att jag kan snooza minst två gånger. Att kliva ur sängen med ett ryck direkt vore säkert effektivt om jag ville få hjärtklappning, ryggskott eller dö i förtid. Det går bara inte. Dessutom är det så förbannat kallt på golvet att jag drar mig för att sätta fötterna där.
Gnugga gruset ur ögonen, slå fast att jag är hemma, att jag ska jobba, att det är för tidigt på morgonen, att jag tagit på mig kalsongerna bak och fram, att jag faktiskt gjort mackor igår, att jag som vanligt mår illa på morgonen. Slå upp lite blåbärssoppa i ett glas, ta ett par digestivekex. Slå på TVn och ögna igenom text-TV. Nån mördad, nån innebrunnen, nån kidnappad, sänkta bidrag, skatter och förhoppningar. Men bättre väder på gång. På med uniformen, leta rätt på fyrkantnyckeln som irrat in sig i smutstvätthögen. Hämta mackor och vattenflaska i kylen. Packa i väskan. Ta på jackan, skorna, väskan, gå ut till cykeln. Få dagens första präktiga oljefläck på händerna. Cykeln är skitig. Fan. Cykla till jobbet i medvind.
Ytterdörren låst men det tända ljuset innanför skvallrar om att någon redan är vaken. Låser upp och möts av doften av nybryggt kaffe. I köket innanför orderrummet sitter Markus och Stefan och ser nästan vakna ut över sina kaffekoppar. Godmorgon. Det är för jävligt, javisst. Var ska du åka? Jaså, Falköping. Då slutar du tidigt idag, det är inställt tydligen. Jaha, jag åker bakpå idag. Och du då? Herrljunga ja.
Sätter mig vid datorn. En yrvaken blick på omloppsplanen avslöjar att någon redan hunnit byta fordon före mig. Minns hur jag svor kvällen innan över det idiotiska i att jag skulle ha en vagn som stod instängd mellan två reservvagnar utan att det fanns något skäl till att just den vagnen skulle rulla. Så går det när planering och verklighet inte är riktigt synkroniserade med varandra. Hade tänkt byta till en av reservvagnarna men det behövdes inte för det var redan gjort. Inget papper i skrivaren. Överraskas av en inflängande Åhman som glömt något. Har aldrig sett honom flänga tidigare, men för all del - hans tåg avgår om tio minuter, tre minuter över fem. Hälsar godmorgon.
-Ska vi gå då? Vrålar inåt fikarummet och får ett småländskt grymtande till svar. "Jag ska bara sätta i mig kaffet!". Kaffe. Alltid detta kaffe. Går ut till spår fyra och snubblar trött över rester av utbytta sliprar. Låser upp min vagn. Konstaterar med en suck att den inte blivit städad. Klargör och får igång båda motorerna på första försöket. Verkar lovande. Inget alarmerande i skadeblocket heller. Blir klar fortare än Markus som har sin vagn på spår tre. Drar fram, får tillständ att starta växlingen, springer efter K-nyckel och kastar lite klot. Växlar till spår två där Stefan står med sin vagn och väntar. Morgontåget går med multipel till Mariestad. Går emot och ser Stefan vifta utanför fönstret. "Jag går och lägger åt honom så går det lite fortare". Hänger på koppel, kopplar luft och bökar med en ostyrig multkabel och tänker flummigt att de här motorvagnarna måste vara de mest välhängda fordonen i landet med hänsyn taget till multkabelns storlek.
Nedväxlat till plattform och inloggat i biljettmaskinerna är det dags för avgång klockan fem över halv sex. En handfull resenärer som troget trotsar naturlagarna och stiger upp tidigt för att ta sig till jobbet åker med. Får körtillstånd och drar iväg. Såg till att dra kopplet ordentligt, bättre att inte ha en femtiotons jojo i baken än att slippa böka med kopplet på den kurviga bangården i Mariestad. Det går alltid att trycka ihop lite. Att köra med slaka koppel är aldrig nån höjdare, särskilt inte om den bakre vagnen bromsar sämre än den som går först.
Filsbäck, Källby, Blomberg, Trolmen, Råbäck och Hällekis dundrar förbi eller görs uppehåll vid. Ett par påstigande, lika många avstigande. Stefan pratar strunt. Bilradion strejkar i bilen. Har du sett att 1366 tappat kåpan till luftkonditioneringen i ena änden? Det är hål rakt upp i himlen. Tur det inte regnar. Tågmöte i Forshem. Först på plats och går in på sidan. Ser direkttåget komma uppe i backen, sakta in, få körtillstånd och försvinna i kröken. Emil vinkar glatt från hytten. Körtillstånd. Österäng, gubben med skägget som alltid hälsar glatt. Skämtar elakt. Äskekärr. Lugnås. En vaken tågklarerare i Mariestad har faktiskt fällt in för oss i så god tid att jag slipper passera försignalen i "vänta stopp" för en gångs skull. Stannar ända framme vid S-tavlan på spår sex - det är rakare där. Stefan går ut och hänger av sin vagn. Några resenärer till Hova som kliver på är de enda i vagnen. Körtillstånd. Hasslerör, Lyrestad, Torved. Är i Hova i tid och släpper av alla resenärer. Kör i tomme till Gårdsjö och vänder.
Trasslar med biljettautomaten. Vagnen skakar till - ett X2000 passerar och jag funderar på hur fort de kör här. Det borde vara 200 eller åtminstone 180. Konstaterar slött att jag får köra precis hälften så fort. Killen med de snygga jeansen och damen som brukar åka med kliver på och det är dags för avgång. Massinvasion i Hova. Påstigande i Torved. Ytterligare påstigande i Lyrestad. En bra vagn är uppe i 40 innan bron om man drar på fullt och 1340 klarar provet med bravur, får lov att dra av för att inte köra för fort. Annat det än 1270 tänker jag bittert. Snart är vagnen gemytligt full med visserligen trötta men ändock trogna resenärer på väg till skola och arbete. Solen skiner och det ser ut att bli en underbar dag. Stärkt av detta och några smörgåsar och en flaska MER vrider jag på full värme och drar ner sidofönstret lite för att känna fartvinden rufsa i håret. Antagligen blir jag lomhörd på kuppen, tänker jag, men jag har i varje fall fått njuta så länge det varade. Tänker att jag borde köpa solglasögon också så att jag slipper sitta och kisa hela dagarna.
Mariestad. Sälja biljetter. Söderut igen och ytterligare en smörgås i Forshem i väntan på att Stefan ska komma söderifrån och möta mig. Här kör vi skytteltrafik! Stefan bromsar in på spåret intill. Gör fula grimaser åt honom och han vinkar avmätt tillbaks men lyckas inte hålla tillbaka flinet. Vi växlar några ord. -Fick du också vänta vid infarten? Jag undrar vad fan han sysslar med där inne. Jag tänkte att det kommer nog kör, det kommer nog kör, det kommer nog kör, det kommer ta mej f-n inte kör...! Jo, samma här. Fummel med ställverket kanske. Körtillstånd, hejdå och ha det bra. Tio minuter i Lidköping. Plockstädar vagnen så att den ser hyfsad ut. Säljer regionen runt-biljetter till folk som ska nöjesåka till Göteborg. Får slut på växel och undrar hur fan det gick till. Senast igår hade jag tjugolappar så jag kunde torka mig i ändan med dem. Nåja. Har ju mynt.
Vänta stopp i försignalen till Järpås. Hinner precis stanna innan infartssignalen då den slår om till två gröna. Smyger in på sidotågvägen. Ett par resenärer ska åka med det mötande tåget. En motortralla står på sidospåret och det luktar av nybakt bröd från Järlings konditori. Idyllen är fullständig. Fattas bara att tågklareraren, eller för den delen "stinsen" hade haft en proprare uniform också. Tar fram kameran i ren extas och fotograferar Markus som varit i Herrljunga och vänt och tågklareraren som vimsigt ger mig körtillstånd med felvänd spade. Nåja.
Får en plöstlig ingivelse och ringer tågledaren. Frågar om tjänstetågen till och från Falköping är inställda. Får svaret jag misstänkte jag skulle få. "Jadu, jadu, jadu, det visste inte jag, du". Begär att de ställs in och rycker på axlarna. Väl ankommen till Herrljunga vidtar en kvick undanväxling, plcokstädning och avställning av vagnen på ett sidospår och en rask promenad till spår fem där tåget hem strax kommer in med Emil som förare. Pratar strunt med honom på vägen hem. Väder, kollegor, det dåliga spåret, John i Österäng som råkade åka ända in till Lidköping i förrgår fast han tycker att Hällekis är alldeles för mycket storstad. Undrar om han nånsin varit i Lidköping tidigare i sitt liv - om han nu är 60 år eller liknande. Byoriginalen blir allt färre.
Framme. Kliver av. Emil blir avlöst och slutar även han. Lämnar grejor i orderrummet och hälsar på en eventuell blivande kollega som är på intervju. Kallpratar. Kanske grilla lite på lördag kväll? Vore inte dumt. Vi får höras.
Så är arbetsdagen slut och det är dags att äta lunch. Är hemma lagom till klockan tolv och tycker det känns som klockan var fem på eftermiddagen.
Men det är den inte.
Gnugga gruset ur ögonen, slå fast att jag är hemma, att jag ska jobba, att det är för tidigt på morgonen, att jag tagit på mig kalsongerna bak och fram, att jag faktiskt gjort mackor igår, att jag som vanligt mår illa på morgonen. Slå upp lite blåbärssoppa i ett glas, ta ett par digestivekex. Slå på TVn och ögna igenom text-TV. Nån mördad, nån innebrunnen, nån kidnappad, sänkta bidrag, skatter och förhoppningar. Men bättre väder på gång. På med uniformen, leta rätt på fyrkantnyckeln som irrat in sig i smutstvätthögen. Hämta mackor och vattenflaska i kylen. Packa i väskan. Ta på jackan, skorna, väskan, gå ut till cykeln. Få dagens första präktiga oljefläck på händerna. Cykeln är skitig. Fan. Cykla till jobbet i medvind.
Ytterdörren låst men det tända ljuset innanför skvallrar om att någon redan är vaken. Låser upp och möts av doften av nybryggt kaffe. I köket innanför orderrummet sitter Markus och Stefan och ser nästan vakna ut över sina kaffekoppar. Godmorgon. Det är för jävligt, javisst. Var ska du åka? Jaså, Falköping. Då slutar du tidigt idag, det är inställt tydligen. Jaha, jag åker bakpå idag. Och du då? Herrljunga ja.
Sätter mig vid datorn. En yrvaken blick på omloppsplanen avslöjar att någon redan hunnit byta fordon före mig. Minns hur jag svor kvällen innan över det idiotiska i att jag skulle ha en vagn som stod instängd mellan två reservvagnar utan att det fanns något skäl till att just den vagnen skulle rulla. Så går det när planering och verklighet inte är riktigt synkroniserade med varandra. Hade tänkt byta till en av reservvagnarna men det behövdes inte för det var redan gjort. Inget papper i skrivaren. Överraskas av en inflängande Åhman som glömt något. Har aldrig sett honom flänga tidigare, men för all del - hans tåg avgår om tio minuter, tre minuter över fem. Hälsar godmorgon.
-Ska vi gå då? Vrålar inåt fikarummet och får ett småländskt grymtande till svar. "Jag ska bara sätta i mig kaffet!". Kaffe. Alltid detta kaffe. Går ut till spår fyra och snubblar trött över rester av utbytta sliprar. Låser upp min vagn. Konstaterar med en suck att den inte blivit städad. Klargör och får igång båda motorerna på första försöket. Verkar lovande. Inget alarmerande i skadeblocket heller. Blir klar fortare än Markus som har sin vagn på spår tre. Drar fram, får tillständ att starta växlingen, springer efter K-nyckel och kastar lite klot. Växlar till spår två där Stefan står med sin vagn och väntar. Morgontåget går med multipel till Mariestad. Går emot och ser Stefan vifta utanför fönstret. "Jag går och lägger åt honom så går det lite fortare". Hänger på koppel, kopplar luft och bökar med en ostyrig multkabel och tänker flummigt att de här motorvagnarna måste vara de mest välhängda fordonen i landet med hänsyn taget till multkabelns storlek.
Nedväxlat till plattform och inloggat i biljettmaskinerna är det dags för avgång klockan fem över halv sex. En handfull resenärer som troget trotsar naturlagarna och stiger upp tidigt för att ta sig till jobbet åker med. Får körtillstånd och drar iväg. Såg till att dra kopplet ordentligt, bättre att inte ha en femtiotons jojo i baken än att slippa böka med kopplet på den kurviga bangården i Mariestad. Det går alltid att trycka ihop lite. Att köra med slaka koppel är aldrig nån höjdare, särskilt inte om den bakre vagnen bromsar sämre än den som går först.
Filsbäck, Källby, Blomberg, Trolmen, Råbäck och Hällekis dundrar förbi eller görs uppehåll vid. Ett par påstigande, lika många avstigande. Stefan pratar strunt. Bilradion strejkar i bilen. Har du sett att 1366 tappat kåpan till luftkonditioneringen i ena änden? Det är hål rakt upp i himlen. Tur det inte regnar. Tågmöte i Forshem. Först på plats och går in på sidan. Ser direkttåget komma uppe i backen, sakta in, få körtillstånd och försvinna i kröken. Emil vinkar glatt från hytten. Körtillstånd. Österäng, gubben med skägget som alltid hälsar glatt. Skämtar elakt. Äskekärr. Lugnås. En vaken tågklarerare i Mariestad har faktiskt fällt in för oss i så god tid att jag slipper passera försignalen i "vänta stopp" för en gångs skull. Stannar ända framme vid S-tavlan på spår sex - det är rakare där. Stefan går ut och hänger av sin vagn. Några resenärer till Hova som kliver på är de enda i vagnen. Körtillstånd. Hasslerör, Lyrestad, Torved. Är i Hova i tid och släpper av alla resenärer. Kör i tomme till Gårdsjö och vänder.
Trasslar med biljettautomaten. Vagnen skakar till - ett X2000 passerar och jag funderar på hur fort de kör här. Det borde vara 200 eller åtminstone 180. Konstaterar slött att jag får köra precis hälften så fort. Killen med de snygga jeansen och damen som brukar åka med kliver på och det är dags för avgång. Massinvasion i Hova. Påstigande i Torved. Ytterligare påstigande i Lyrestad. En bra vagn är uppe i 40 innan bron om man drar på fullt och 1340 klarar provet med bravur, får lov att dra av för att inte köra för fort. Annat det än 1270 tänker jag bittert. Snart är vagnen gemytligt full med visserligen trötta men ändock trogna resenärer på väg till skola och arbete. Solen skiner och det ser ut att bli en underbar dag. Stärkt av detta och några smörgåsar och en flaska MER vrider jag på full värme och drar ner sidofönstret lite för att känna fartvinden rufsa i håret. Antagligen blir jag lomhörd på kuppen, tänker jag, men jag har i varje fall fått njuta så länge det varade. Tänker att jag borde köpa solglasögon också så att jag slipper sitta och kisa hela dagarna.
Mariestad. Sälja biljetter. Söderut igen och ytterligare en smörgås i Forshem i väntan på att Stefan ska komma söderifrån och möta mig. Här kör vi skytteltrafik! Stefan bromsar in på spåret intill. Gör fula grimaser åt honom och han vinkar avmätt tillbaks men lyckas inte hålla tillbaka flinet. Vi växlar några ord. -Fick du också vänta vid infarten? Jag undrar vad fan han sysslar med där inne. Jag tänkte att det kommer nog kör, det kommer nog kör, det kommer nog kör, det kommer ta mej f-n inte kör...! Jo, samma här. Fummel med ställverket kanske. Körtillstånd, hejdå och ha det bra. Tio minuter i Lidköping. Plockstädar vagnen så att den ser hyfsad ut. Säljer regionen runt-biljetter till folk som ska nöjesåka till Göteborg. Får slut på växel och undrar hur fan det gick till. Senast igår hade jag tjugolappar så jag kunde torka mig i ändan med dem. Nåja. Har ju mynt.
Vänta stopp i försignalen till Järpås. Hinner precis stanna innan infartssignalen då den slår om till två gröna. Smyger in på sidotågvägen. Ett par resenärer ska åka med det mötande tåget. En motortralla står på sidospåret och det luktar av nybakt bröd från Järlings konditori. Idyllen är fullständig. Fattas bara att tågklareraren, eller för den delen "stinsen" hade haft en proprare uniform också. Tar fram kameran i ren extas och fotograferar Markus som varit i Herrljunga och vänt och tågklareraren som vimsigt ger mig körtillstånd med felvänd spade. Nåja.
Får en plöstlig ingivelse och ringer tågledaren. Frågar om tjänstetågen till och från Falköping är inställda. Får svaret jag misstänkte jag skulle få. "Jadu, jadu, jadu, det visste inte jag, du". Begär att de ställs in och rycker på axlarna. Väl ankommen till Herrljunga vidtar en kvick undanväxling, plcokstädning och avställning av vagnen på ett sidospår och en rask promenad till spår fem där tåget hem strax kommer in med Emil som förare. Pratar strunt med honom på vägen hem. Väder, kollegor, det dåliga spåret, John i Österäng som råkade åka ända in till Lidköping i förrgår fast han tycker att Hällekis är alldeles för mycket storstad. Undrar om han nånsin varit i Lidköping tidigare i sitt liv - om han nu är 60 år eller liknande. Byoriginalen blir allt färre.
Framme. Kliver av. Emil blir avlöst och slutar även han. Lämnar grejor i orderrummet och hälsar på en eventuell blivande kollega som är på intervju. Kallpratar. Kanske grilla lite på lördag kväll? Vore inte dumt. Vi får höras.
Så är arbetsdagen slut och det är dags att äta lunch. Är hemma lagom till klockan tolv och tycker det känns som klockan var fem på eftermiddagen.
Men det är den inte.
Kommentarer
Trackback