wicke

[Mariestad, den 1 augusti 2008]

Juli försvann med hetta och sol. Augusti avlöste med partiell solförmörkelse och löfte om riklig nederbörd. Ändå är jag ganska nöjd. Sensommaren är en skön uppfinning. Nätterna blir mörka som nätter ska vara; visserligen är en varm och ljus midsommarnatt ett sällsynt skådespel och troslkt vacker, i synnerhet om det i ens utsikt råkar ingå en myr med ett stilla dis ovanför. Men för den som gillar att se stjärnor på himlen och höra trädens lövverk ruskas av en distinkt men ännu ljummen vind är augusti så rätt något kan bli.

Samtidigt som augusti långsamt markerar slutet på sommaren och naturen långsamt förbereder sig för sin årliga dvala sker i allmänhet också ett uppvaknande så här års. Det kan betraktas i TV-rutan som fylls av annat än allsång på skansen och sommarens repriser. På skolgården, som fylls av förväntansfulla, nervösa eller redan s.k. skoltrötta elever. På bondens åker, som fylls av maskiner då det är dags att ta hand om årets skörd. Och på våra ännu somrigt varma och om måndagmorgonen lätt urinluktande gator i staden där protföljer och armbandsur ska börja bäras igen.

Njut av augusti. Sug i dig det sista av sommaren och börja suga på nästa karamell, liksom känn smaken av den - höst. Hösten är underbar, om vi bara lär oss uppskatta dess favörer istället för att ondogöra oss över dess nackdelar. Varför det, när vi kan njuta av te och smörgås, en bok, under en lagom varm filt? Tappra men frostnupna ringblommor? Frisk, klar höstluft?

Det är nästan så att jag längtar.