wicke

Stämningar kan vara av andra slag än juridiska. Liksom flyktiga ögonblick då tingen runt om en, människorna, dofterna, ljuden och allt vad som kan höra till och hänga samman talar om för en hurdant läget ligger. Hotfullt? Mysigt. Ogästvänligt. Fartfyllt. Festligt. Tryggt. Lugnt. Hektiskt. Stillsamt. Grått.

Det behöver inte vara fest eller en ljum sommarkväll i skärgården för att man ska kunna uppleva en stämning man finner angenäm och vill minnas. Det kan lika gärna vara vinter, eller en tråkig morgon på väg till jobbet. Dagen är fylld av sköna stunder, av sköna stämningar. Det gäller bara att hitta dem, söka efter det utsökta. Kanske att ha lite sinne för att uppskatta omgivningarna man befinner sig i, trots att de inte egentligen är så angenäma som man kanske skulle önskat sig. Eller att ta ett steg bakåt, ur en eventuellt festlig eufori, och betrakta situationen.

Det kan vara så mycket. Detaljer i förening.

Till exempel kan det vara att ligga på en ohälsosam men mjuk och ljus heltäckande matta, med benen under soffbordet, och titta på TVn en morgon i mars, då solstrålarna värmer upp golvet i avlånga strimmor, och TV visar vasaloppet, är skönt. Att kunna titta ut genom fönstret och se tallarna utanför med snö på, och gnistrande sol, och sedan se likadant landskap i televisionsapparaten. Smutta på varm choklad. Sparka med benen. Vara ledig.

Att gå upp klockan fem en sommarmorgon, borsta tänderna, skölja ansiktet, ta på sina kläder och skor och lämna överliggningsrummet är inte så skönt. Att gå upp för trapporna och hamna på klarabergsviadukten med sin stökiga utsikt över spår och hastig verksamhet, stå en stund vid räcket och titta i morgonsolen, frysa och smita in på centralen för att köpa sig en frukostmacka på pressbyrån är i så fall skönare. Att komma ut på kungsholmsgatan och lojt strosa i kronobergsparken en kvart, för att sedan förstrött titta på ett antikhandlarskyltfönster, och sedan gå till jobbet på nästan helt folktomma, sommarsoliga gator är heller inte så dumt.

En skolgård mellan många, fyrkantiga och ganska trista skolhus, augustieftermiddag i början av terminen. Skolan har slutat för dagen, men fritids håller sysselsättningen uppe. Det asfalteras på skolgården och doften av varm asfalt, som jag än idag förknippar med något slags märklig trygghet, blandar sig i allt man företer sig. Läser en bok med huvudet stött mot en soluppvärmd tegelvägg.

Gå till affären genom det typiska hyresbostadsområdet med trista trevåningshus i tegel, ritningsenliga grönytor och lekplatser, helt avlövade buskar och träd och fuktiga vattenpölar på asfalten en dag i november. Sju grader varmt, lätt blåst. Skymningen faller och några barn leker en bit bort. Anonymt, men skönt och stillsamt och fridfullt i tystnaden.

Räfsa eklöv en höstdag för många år sedan. De ömsom fuktiga, ömsom torra eklöven doftar speciellt. Matoset från huset - fläsk med löksås- förkunnar att det är tisdag. En stor, grön korg. En beige volvo med släpkärra. Lastning av löv pågår. Det doftar jord. Mask. Höst. Näsan rinner, och mormor har en yllekofta.

Så korta ögonblick, men så tydliga stämningar. De har fastnat i mitt minne och kommer inte därifrån.

Men jag vill behålla dem.