Fenomen
Det finns trakter och platser som man kan tycka mycket om. Man kan hata, älska eller bara bli nyfiken. Man fascineras av tristess eller livfullhet, av lyx och flärd eller av smuts och synd. Av vackra utsikter eller nerpissade portuppgångar och söndertrasade affischer. Av hövlig butikspersonal eller pårökta gatuflanörer. Det finns en gata i Göteborg som heter Andra Långgatan, ingalunda exotisk eller spektakulär jämfört med andra gator på jorden, men dock en gata späckad med allehanda verksamheter och personligheter. Framförallt finns där intressanta butiker. Antikaffärer med tvivelaktiga antikviteter, klädaffärer med oklädsamma kläder, sexshopar med osexiga leksaker, kyffiga matvaruaffärer och begagnade skivhandlare.
Särskilt den begagnade skivaffären brukar jag besöka emedan man där kan hitta både det man hoppats hitta och det man aldrig tänkt sig att köpa. Detta dessutom till ett ganska facilt pris. Varför ladda ner musik olagligt, när du kan köpa den begagnad? En frågeställning som förvisso inte kan besvaras ordentligt, och jag vill nog inte ta ställning i frågan heller. Dessutom var det inte det jag hade tänkt skriva om. Det bara dök upp, som vanligt. Jag brukar nämligen inte planera för vad jag ska skriva om. Idén om något ämne att skriva om gror i huvudet som ett vilsekommet frö och så börjar jag skriva helt planlöst. Någonstans kommer jag förhoppningsvis till något slags poäng, och det kanske kan vara dags att komma till den nu. Faktiskt.
Vid ett tillfälle då jag besökt skivaffären och ramlade dåliga gatan fram för att ta spårvagnen fvb hemåt, hajade jag plötsligt till. Stannade, backade tre steg och läste. Skrattade för mig själv. Tog fram mobiltelefonens inbyggda kamera - ett för suddiga och felexponerade bilder av hastigt uppkomna motiv utmärkt verktyg. Fotograferade.
En gatuskylt. Seriöst tillverkad på plåt, i föreskriven storlek och med föreskrivna typsnitt och reflexmaterial. "Ta det lite take it easy". Jag kände mig tvungen att fotografera av detta kuriosum någon velat att de som är uppmärksamma nog skulle se i den djungel av inte bara vägmärken och -skyltar som florerar i en någorlunda välförsedd stad. Så ramlade jag vidare hemåt. Någon månad senare besökte jag skivaffären igen, jag hade fått för mig att en skiva med Todd Rundgren nog inte vore så dum i LP-samlingen. Inköpt ihop med en hel del andra skivor avvek jag ånyo mot spårvagnen och letade efter den kufiska skylten igen. Hittade den inte och gick tillbaka en bit längs gatan för att säkerställa att jag inte missat den.
Det hade jag emellertid inte. Skylten var utbytt! "Varning för Gobbetrollet". Ett fenomen av för mig okänd art som tydligen kan framträda här klockan 16-21 Måndag-Fredag, 11-13 Lördag och 11-15 Sön- och helgdagar, om jag inte minns min teoribok från körskolan fel. (Det är mycket möjligt för jag brydde mig aldrig om den så mycket.) Även denna skylt precis lika seriöst och föreskrivet utformad. Nu blev jag brydd och är så fortfarande. Vem låter tillverka skyltar som dessa och sätter upp dem? Är det ett banalt studentspex? Är det någon som försöker förmedla ett intergalaktiskt budskap till de skumma figurer som stryker utanför sexbutikens skyltfönster? Är det vägverkets hemliga humorsektion som här ventilerar sin handläggning?
Ser ni mig på Andra Långgatan i framtiden är det inte porren jag är ute efter. Det är Den Hemlige Gatuskyltaren jag söker.
Särskilt den begagnade skivaffären brukar jag besöka emedan man där kan hitta både det man hoppats hitta och det man aldrig tänkt sig att köpa. Detta dessutom till ett ganska facilt pris. Varför ladda ner musik olagligt, när du kan köpa den begagnad? En frågeställning som förvisso inte kan besvaras ordentligt, och jag vill nog inte ta ställning i frågan heller. Dessutom var det inte det jag hade tänkt skriva om. Det bara dök upp, som vanligt. Jag brukar nämligen inte planera för vad jag ska skriva om. Idén om något ämne att skriva om gror i huvudet som ett vilsekommet frö och så börjar jag skriva helt planlöst. Någonstans kommer jag förhoppningsvis till något slags poäng, och det kanske kan vara dags att komma till den nu. Faktiskt.
Vid ett tillfälle då jag besökt skivaffären och ramlade dåliga gatan fram för att ta spårvagnen fvb hemåt, hajade jag plötsligt till. Stannade, backade tre steg och läste. Skrattade för mig själv. Tog fram mobiltelefonens inbyggda kamera - ett för suddiga och felexponerade bilder av hastigt uppkomna motiv utmärkt verktyg. Fotograferade.
En gatuskylt. Seriöst tillverkad på plåt, i föreskriven storlek och med föreskrivna typsnitt och reflexmaterial. "Ta det lite take it easy". Jag kände mig tvungen att fotografera av detta kuriosum någon velat att de som är uppmärksamma nog skulle se i den djungel av inte bara vägmärken och -skyltar som florerar i en någorlunda välförsedd stad. Så ramlade jag vidare hemåt. Någon månad senare besökte jag skivaffären igen, jag hade fått för mig att en skiva med Todd Rundgren nog inte vore så dum i LP-samlingen. Inköpt ihop med en hel del andra skivor avvek jag ånyo mot spårvagnen och letade efter den kufiska skylten igen. Hittade den inte och gick tillbaka en bit längs gatan för att säkerställa att jag inte missat den.
Det hade jag emellertid inte. Skylten var utbytt! "Varning för Gobbetrollet". Ett fenomen av för mig okänd art som tydligen kan framträda här klockan 16-21 Måndag-Fredag, 11-13 Lördag och 11-15 Sön- och helgdagar, om jag inte minns min teoribok från körskolan fel. (Det är mycket möjligt för jag brydde mig aldrig om den så mycket.) Även denna skylt precis lika seriöst och föreskrivet utformad. Nu blev jag brydd och är så fortfarande. Vem låter tillverka skyltar som dessa och sätter upp dem? Är det ett banalt studentspex? Är det någon som försöker förmedla ett intergalaktiskt budskap till de skumma figurer som stryker utanför sexbutikens skyltfönster? Är det vägverkets hemliga humorsektion som här ventilerar sin handläggning?
Ser ni mig på Andra Långgatan i framtiden är det inte porren jag är ute efter. Det är Den Hemlige Gatuskyltaren jag söker.
Kommentarer
Trackback