wicke

Löpsedlarna för våra dagliga skva... kvällstidningar upptas bland annat av ett alldeles oerhört skandalöst avslöjande; Liza Marklunds bok "Gömda" är inte baserad på en verklig historia eller är åtminstone en så saltad version av verkligheten att den inte borde anses vara verklighetsbaserad, alternativt är den bara uppdiktad sådär i största allmänhet. Jag orkade inte göra mycket mer än att ögna igenom vad det stod skrivet - jag blev först, när jag såg rubriken, lite upprörd. Upprörd över att en sån jävla skitsak kan få ta upp en löpsedel på en av våra största svenska kvällstidningar. Sen blev jag bara så trött på hela saken att jag inte orkade engagera mig närmare. Oavsett vilket av ovanstående som gäller - sant, falskt eller mittemellan - kan jag inte se att grejen är en sån angelägenhet.

En bok av det mer skönlitterära slaget - som väl detta är, jag har inte läst den - är ofta just en uppdiktad historia. Är den verklighetsbaserad så kan där väl nästan omöjligt undvikas att det måste skarvas, målas ut och fogas till och dras ifrån lite här och där för att man ska få ihop en läslig - och säljbar - bok. Hur då detta kan vara så oerhört att man tar upp det på kvällspressens löpsedlar inser jag inte. Antagligen handlade det om något djupare än så. Jag orkade ju inte läsa. Förresten kan man ju tänka på det gamla talesättet "ingen rök utan eld" - det brukar också kunna gälla för böcker och deras innehåll, är min erfarenhet. Det ligger något i det mesta, om man bara letar.

Så såg jag på TV, och nyheterna därstädes. Där var någon socialdemokrat och någon vänsterpartist, som inte utan visst stöd ansåg att man borde bojkotta Israel i Davis Cup (tennis alltså, för er som inte visste det - för mig kunde det lika gärna ha handlat om krocket). Jag kan förstå hur man har tänkt, men samtidigt känns hela tanken på att Sverige ska bojkotta Israel i tennis så oerhört fjantig och respektlös att jag bara stönar av leda. (Att jag själv dessutom sympatiserar med de partier som de här personerna företrädde gör mig ännu mer trött. Tyvärr finns det många skäl att drabbas av trötthet över just socialdemokrater personer inom de mer vänsterorienterade partierna. Varifrån kommer alla pretentiösa, "politiskt korrekta" puckon? Nåväl.)

Jag är ungefär lika insatt i den här problematiken som i äktheten i och kring "Gömda" (och djuplodande och analytisk research är inte min starka sida när det gäller bloggande, inte om jag inte har lust), men såvitt jag kan förstå kommer inte färre människor att dödas, lemlästas eller fara illa för att Sverige bojkottar Israel i tennis. Någon kanske säger att jamen, det är ju en markering om att så gör man bara inte, och varje engagemang i saken är bättre än inget. Det är kanske rätt tänkt, men samtidigt drar det resonemanget ofelbart ett löjets skimmer över sig. Tycker jag.

Om jag läst min historia rätt, det är inte alls säkert så tillrättavisa mig gärna, så är Israel en jämförelsevis mycket modern skapelse. Ett land skapat som en stat för de judar som fanns i regionen, och ett land skapat med pekpinnar eller kanske snarare förslag utifrån. FN, till exempel. Och i princip bråkar man om, att man skapat en judisk stat och därmed utestängt, flyttat eller så att säga kört över de människor som sedan århundaden bebott denna region. I regionen har varit oroligt, mer eller mindre, sedan urminnes tider, men alltsedan Israel utnämndes till en självständig stat 1948 har stridigheterna pågått mer eller mindre jämt och ständigt.

Det är nog lätt att se Israel som den "onda" parten i den pågående konflikten - landet som blev en cancersvulst i regionen, ungefär - men det är kanske att göra det för enkelt för sig. Tänk nu efter! Det bildas en stat. Folk drivs på flykten eller tvingas inordna sig efter andras regler och lagar på ett sätt de inte kan acceptera. Detta föder, inte helt förvånande, hat eller åtminstone irritation hos de som känner sig åsidosatta. Staten bildas å andra sidan bland annat av människor som känt sig åsidosatta sedan länge. Här har vi en konflikt, gammal och pyrande som en glödeld i väntan på syre och bränsle, som får sin första puff från blåsbälgen.

Ett barn växer upp, och präglas av sin omgivning. En svensk flicka i en medelklassfamilj i en mellansvensk stad växer upp, med värderingar hos omgivningen, attityder och en uppfostran som bidrar till att forma henne till den hon är som vuxen. Tänk dig då en flicka i Israel som växer upp under relativt likvärdiga förhållanden. Jag har aldrig varit i Israel, men jag kan tänka mig att där finns värderingar om till exempel palestinier. En attityd, mer eller mindre uttalad. Kanske inte hos alla människor i Israel, men hos tillräckligt många för att en liten flicka ska uppfatta den och kanske bli en del av den. En flicka - eller för den delen pojke, det spelar ingen större roll - i Palestina växer upp på samma sätt och får ta del av sin omgivnings värderingar och attityder.

Alla som växer upp behandlar inte den information de fått till sig under sin uppväxt på samma sätt - vi är ju olika som människor, och tänker olika - men mer eller mindre av sina åsikter och attityder har man nog med sig från sin barndom, sin uppväxt, sina vänner, skulle jag tro. Och detta gör att åsikter och attityder blir djupt rotade. I generation efter generation. Kanske i eviga tider. De som aktivt utför våldsdåd i den här regionen idag var inte med om de stridigheter som utspelade sig på 1940- och 50-talen, men de vet mycket väl på vilken sida de står, bara för att det är så. Detta gör det lite svårt att ta ställning för eller emot. Kanske kan man anse att den ena sidan är mer humanistisk än den andra, eller att någon ursprungligen har mer eller mindre rätt i sak, men frågan är ju om det i slutändan spelar någon roll. Så länge människor skadar varandra, så länge det pågår ett krig och det finns ett pyrande hat mellan människor, så kan inskränkta människor i omvärlden - västvärlden, kanske är mer på pricken - inte påverka mer än högst marginellt om de så väljer att bojkotta, protestera på gator och torg eller skriva ilskna debattinlägg. Eller vad det nu må vara som kan kännas meningsfullt och värt att engagera sig i.

Sett ur perspektivet att det dödas massor av relativt oskyldiga människor dagligen i denna konflikt och förresten i andra konflikter världen över, är det enbart jävligt beklämmande att komma och prata om bojkott. Man drar ett löjets skimmer över hela problematiken. Jag anser det respektlöst mot de människor som far så illa som de gör. Utan att egentligen ha valt det själva.

Men vad man istället ska göra åt problemet har jag ingen aning - eller någon bestämd åsikt - om. Tyvärr.