Igenbommat och automatiserat

"Väntsalen stängd f o m 25/5 p g a skadegörelse" förkunnar en A4-utskrift upptejpad på väntsalsdörrens insida. Genom det skitiga fönstret skymtar en öde väntsal där till och med bänkarna gett upp och gått hem. Fast de kanske blev uppspöade först. Det är tjugo minuter tills tåget går. Det är den femtonde mars och solen visar sig visserligen, men det är dock mars och värmen brukar så års inte vara alltför påträngande. Går ett varv runt stationshuset, suckande. En inslagen ruta, lagad med tejp. Vissen ros i en vas, några gamla gulnade pärmar i ett fönster. Snödriva som minskat i storlek, ett tecken på vårens snara ankomst, komplett med trasig flaska, hundbajs och godispapper. Två suspekta individer med varsin grillad korv går förbi och diskuterar något - "FAN vad sne jag blir!".

Sned och sned, men rakt gick de då inte.

Femton minuter kvar. I brist på värme inomhus och en nalle att söka tröst hos får man övergå till att betrakta omgivningen. Omgivningen är tröstlös. En dåligt skottad trappa ner i en gångtunnel, renoverad någon gång för tio år sedan. En svag men omisskännlig doft av gångtunnel (ni vet...) förhöjer stämningen. Klistermärken och upptejpade lappar. Antifacistisk aktion. Stisse bortsprungen på floragatan den fjärde januari. Nationaldemokraterna. Är du vilsen som förälder? Kom då till vår KUKJÄVEL och få råd. Fniss. Ibland är klotter befriande, inte bara för den missförstådda själ som försökt bli sedd via sprayflaskan eller tuschpennan.

Oftast är det bara fult.

Upp för nästa trappa. Den enda bänken är ockuperad av figuerna med korvarna, som nu upprört diskuterar ännu livligare. Den automatiska dörren mot plattformen går upp med ett skrapande ljud. Det enda som smort den i modern tid är en spya, som inte blivit borttorkad på flera veckor av fläcken att döma. Svart snödriva på plattformen. En handfull människor som väntar på tåget. Mer klotter - den tråkiga, brungrå väggen mot trapphuset har fått en präktig tagg mitt på. Svårtydbar. TDS? Och exakt hur mycket bättre blev den tråkiga, brungrå väggen av det? En sprucken högtalare bryter dödläget.

"Gong-gong... Tåget mot Hallsberg och Laxå klockan sextonåfemtionio är idag försenat, och beräknas ankomma omkring klockan sjuttonåtio-sjuttonåfemton till spår TVÅÅÅ. Alltså tåget mot Hallsberg och Laxå klockan sextonåfemtionio är idag försenat, och beräknas ankomma omkring klockan sjuttonåtio-sjuttonåfemton till spår TVÅÅÅ... knäpp knitt kronk"

Alla övergår härmed från att stirra på en obestämbar fläck i gruset på perrongen till att se sig om och begrunda detta faktum. De flesta håller ut i ungefär tjugo sekunder innan de letar upp sin obestämbara fläck igen. Ett par suckar och en av dem börjar gå irriterat fram och tillbaka, det var uppenbarligen de två som skulle med tåget åt det hållet. Övriga ska åka åt andra hållet, det behöver man inte vara einstein för att räkna ut. I annat fall hade det kunnat bli en spontan konversation om senast tåget var försenat. Alla tiger. Alla tänker på sitt. Någon tänker på blodpudding med lingonsylt. Någon annan tänker på kuddöverdrag som fanns på IKEA för fjorton dar sen, dit borde man nog åka i helgen. En tredje funderar på hur dottern lättast ska förmås åka med till Sälen i helgen. En fjärde tänker skita i alltihop och bli full ikväll precis som igår och i förrgår och alla andra kvällar. En femte längtar passionerat efter sin flickvän.

Strålkastarljus i fjärran förkunnar att det kommer ett tåg. Kanske Tåget klockan sextonåförtisex, det med stort T som passar att åka hem med från jobbet på eftermiddagen.

Giv akt. Som om de orden uttalas vaknar folk på plattformen till liv. Gå ombord på tåget. Sitta. Åka hem, bort, till gott eller ont. Tåget kommer och stannar. Dörrarna öppnas. Folk kliver på. Tåget går. Man förstår varje gång, men glömmer så fort, varför folk är så sura och frånvarande då de ker hem från jobbet. Det kan vara underbart att få åka hem. Men så länge hemresan i sig är en vidrig upplevelse förtas glädjen. Har man sen inget att längta till där hemma, då är det inte lätt att vara positiv.

Samhällsutvecklingen går ibland åt fel håll.


Kommentarer
Postat av: Michelle

Sorgligt, men litterärt väldigt fint... Terrible beauty as they say, ge ut en bok :)

2010-03-17 @ 13:10:20
Postat av: W

Orka skriva en hel BOK? :O

2010-05-13 @ 23:38:41

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback